Den här texten är tänkt som en introduktion till vallhundstävlingar. Jag kommer att ta upp vilka moment som ingår och varför, hur de bedöms samt vilka klasser som finns. Jag kommer även inledningsvis att kort beröra historiken bakom vallhundstävlingarna.
Jag är medveten om att det i olika länder finns långt fler typer av tävlingar än de jag beskriver här, tex arrangerar rasklubbar i USA ofta specifika prov utifrån sin ras användningsområden. Min artikel kommer dock att begränsa sig till de slags vallhundsprov och tävlingar på får som SVaK -Svenska Vallhundsklubben- arrangerar.
Arbetsuppgifter som blev moment.
Den nionde oktober 1873 arrangerades den allra första vallhundstävlingen i Bala i norra Wales. Tävlingen hade bara tio deltagare men lockade ändå trehundra åskådare sägs det! Idag finns det en sten rest på tävlingsplatsen till minne av händelsen. Det första vallhundsprovet i Sverige hölls 1941. Det hade dock få likheter med dagens tävlingar, för utöver vallning ingick då också lydnadsprov och karaktärsprov! I takt med att kunskapen om border collien och vallning ökat, har även våra svenska tävlingar utvecklats och successivt kommit att likna de brittiska tävlingarna allt mer. Intresset för att tävla med vallhundar har bara ökat de senaste åren.
Alla momenten som ingår på tävling speglar de arbetsuppgifter som en vallhund kan ställas inför och som man anser är viktiga för att border collien som ras ska bibehålla sin kvalité som en arbetande hund till gagn för djurägare. Tävlingarna ska testa hundens förmåga att, i samarbete med sin förare, hantera djur effektivt och med ett minimum av stress. Detta betyder att nästan alla fall av bitningar leder till att hunden blir diskvalificerad. Undantaget kan vara om djuren anfaller hunden. Då kan hunden i vissa fall få försvara sig (markera och släppa direkt) men den får aldrig gå efter djuren när den gjort sin markering. En hund som uppträder aggressivt eller burdust mot djuren kan diskas även utan att ha bitit, tex om den ligger på för hårt och hetsar djuren.
Av praktiska skäl, för att kunna ta emot många deltagare, sker tävlandet i regel på små flockar (4-5 djur) men bedömningen utgår alltid ifrån tanken att det är en större flock hunden och herden arbetar med. Border colliens ursprungliga arbetsuppgifter består i att hämta, förflytta och hantera djur och det är dessa uppgifter som, uppdelade i olika moment, testas på tävlingarna.
Kort om klasserna.
Den enklaste av klasserna är vallhundsprov (VP) som är en officiell klass som stamboksförs. Blir hunden godkänd i denna klass, och är tillgänglig, får den titeln godkänd vallhund. VP är en klass som är öppen för alla hundar att deltaga i. Den andra officiella klassen är certifikatklass (CK). För att få starta i CK måste hunden vara godkänd vallhund. Det är i denna klass som man kan ta certifikat och bli champion.
Det finns också två inofficiella klasser som det arrangeras mycket av: internationell klass-1 (IK I) samt den svårare klassen internationell klass-2 (IK II). Dessa klasser är öppna för alla registrerade hundar, helt oavsett om de har officiella meriter eller ej, och man får hoppa mellan klasserna hur man vill.
Både CK och IK II är kvalificerande till SM.
Att hämta djuren.
Det första som sker på tävling är att hunden ska hämta djuren. I alla klasser ligger hälften, eller snudd på hälften, av alla poäng i just detta moment. Det beror på att det för border collien har ansetts mycket viktigt att behålla dess utpräglade egenskaper i att just hämta djur. Hämtningen är uppdelat i tre olika delar -utgång, upptag och framdrivning som alla bedöms och poängsätts var för sig. Under hela hämtningen står föraren kvar vid startstolpen. I VP hämtas djuren från 100m, i IK I 150m och i de högre klasserna allt ifrån 200-400m eller ännu längre.
Utgång -hunden ska på förarens kommando effektivt och målmedvetet förflytta sig till balanspunkten av djuren. Hunden får varken tappa kontakten med fåren eller påverka (störa) dessa under utgången. Behöver du ge stödkomandon under utgången, dras det poäng. (I övrigt är det fri kommendering under resten av banan.) Skulle hunden korsa banan under utgången är det ett grovt fel och du tappar nästan alla poängen på utgången.
Upptag -detta är när hunden möter fåren och startar dem. Det viktigaste är att hunden genom sitt uppträdande får bra kontroll över fåren och startar dem i rätt riktning. För att lyckas med det bör hunden agera lugnt och bestämt med väl avvägt tryck. För långsamma, för snabba eller sneda upptag leder till poängavdrag. Upptaget är klart så snart fåren börjat röra sig.
Framdrivning -framdrivningen ska ske i ett stadigt och effektivt tempo på den tänkta linjen. I IK I och IK II finns framdrivningsgrind som fåren ska passera igenom. Flocken drivs slutligen runt föraren/startstolpen (eller annat rundningsmärke längs med framdrivningslinjen) och riktas mot första grinden på fråndrivningen.
Att driva djuren
I praktiskt arbete är det självklart en fördel om hunden på egen hand kan flytta fåren långa sträckor utan att herden behöver vara med bredvid den. Att hantera och flytta djur är det absolut vanligaste arbetet för en vallhund. Den förmågan testas på tävling i momenten fråndrivning, fösning samt drivning. Fösning & drivning ingår i VP & IK I, men i de högre klasserna ersätts dessa moment av fråndrivningen.
Vid fråndrivning står föraren kvar vid startstolpen och hunden ska själv, på kommando från föraren, kunna förflytta djuren längs den tänkta vägen. Oftast innebär detta att hunden ska driva flocken i en triangelformad bana där varje ben är ca 100 meter och där fåren ska passera igenom två grindpar. Man vill se god djurhantering och ett stadigt, effektivt tempo och raka linjer i drivningen.
Vid fösning ( VP/ IK I ) får föraren gå med, men skall befinna sig i sådan position att han/hon inte påverkar djuren. I VP finns även drivning, ett moment där föraren får ha valfri position och kan gå efter, vid sidan eller före flocken. Man behöver inte hålla samma position genom hela momentet men eftersom fållan är nästa moment i VP vill de flesta gå före för att hinna placera sig bra till momentet fålla in.
Att dela flocken
I praktiskt arbete behöver man ofta kunna dela flocken, eller sortera ut vissa djur, eller med hundens hjälp hålla och fånga ett enskilt djur. Dessa uppgifter prövas på tävling genom momenten delning och singling. I IK I ingår delning och i de högre klasserna antingen delning eller singling eller både och.
I momentet delning ska ett par får delas av från de resterande. Det kan vara två valfria, eller två märkta eller på annat sätt specificerade får (tex en tacka och ett lamm) som ska delas av. I IK I sker delningen på en anvisad plats och i de högre klasserna inom den så kallade delningsringen. Föraren skapar luckan, kommenderar hunden att komma in i luckan och sedan är det hunden som ska göra arbetet med att ta kontroll över de fåren som delats av. Hunden måste uppnå kontroll över fåren innan delningen kan godkännas. Efter delningen samlas fåren ihop inför nästa moment.
Singling innebär i praktiken att man delar av ett får. Här prövas hundens förmåga att kontrollera djur ytterligare.
Att ta in fåren i fållan
Fållan på tävlingen symboliserar de situationer i praktiska arbetet när hunden ska ta fåren in i en hanteringsfålla, ett fårhus, in i en transport eller liknande. Man vill att hunden gör den största delen av arbetet vid fållan och föraren får därför från att han/hon öppnat fållan bara hålla i grinden eller det rep som är fäst vid grinden. Man kan som förare alltså bara röra sig på en rätt begränsad yta. Avdrag kan ske bland annat om fåren tar sig förbi fållan innan de går in.
I IK I och de högre klasserna bedöms bara hur hunden tar in fåren i fållan (valfritt hur man sedan tar ut dem igen, oftast lägger man bara hunden bakom fållan och öppnar den), medan det på VP även bedöms hur hunden tar ut dem ur fållan igen. Då är fållan större och hunden måste gå in i fållan och driva ut djuren.
Istället för fålla kan det på vissa tävlingar vara en öppen fålla (fålla utan grind) som fåren ska tas in i, eller en ränna som fåren ska tas igenom. Dessa moment symboliserar hur man arbetar för att få in får i en transport, respektive i en sorteringsanläggning.
Så går det till på tävlingsdagen
Tävlingen brukar inledas med att arrangören hälsar de tävlande & domaren välkomna. Sedan hålls en kortare eller längre domargenomgång där banan gås igenom och där man som tävlande har möjlighet att ställa frågor. En enkel skiss över banan sitter också alltid uppe. Vilket startnummer din hund har är lottat redan långt innan tävlingsdagen. Maxtiden på banan brukar fastställas efter att ett par hundar har gått.
När den tävlande före dig gått av banan, är det dags för dig att (med lös hund) gå in på banan och gå direkt till startstolpen. Den flock som din hund ska hämta kan då redan stå utplacerad eller vara på väg ut på banan. Vid domargenomgången har du fått reda på om du får skicka direkt då du tycker att det är lämpligt, eller om domaren först vill ge klartecken. Tiden börjar tas när din hund lämnar dig och avslutas när sista momentet är genomfört. Skulle du inte hinna med alla moment, får du behålla de poäng du hunnit samla på dig fram tills tiden gick ut.
När du utfört sista momentet på banan är tävlingen slut. Du och din hund hjälper till att ta av fåren från banan (och ibland står du kvar och passar dem tills nästa tävlande kört klart) och så kan du andas ut! På vallhundstävlingar kan du oftast se ditt resultat på resultatlistan bara en kort stund efter att du gått av banan. På så sätt vet man snabbt hur många poäng man fick och hur man för stunden ligger till i placeringen. Ditt protokoll med dina poäng och eventuella domarkomentarer får du sedan vid prisutdelningen efter tävlingen. Resultaten läggs senare också ut på vallregg -Svaks stora vallhundsdatabas- och är tillgängliga för alla som besöker hemsidan.
En varning ska dock utfärdas! Mer än en flitig agility/lydnads/bruksförare har lite oskyldigt börjat med vallning, bara för att en dag upptäcka att vallningen plötsligt tagit över all annan hundträning! Vallhundstävlingar är svårt beroendeframkallande!
:)Anna Larsson
