Har det någonsin hänt dig att din hund är mer intresserad av miljön än av vad du har att erbjuda? Oavsett hur gott godis du har, eller hur rolig leksak, så vill hunden bara till sin hundkompis. Eller människokompis. Eller till ett träd, en kissfläck, titta på fåglarna…ALLT verkar vara roligare än att vara hos dig!
Det har hänt mig. Speciellt med min Valle, hunden som har en koncentrationsspann på ca 4 sekunder innan han ser något nytt som han bara MÅSTE kolla. Så, jag har lärt mig hantera och utnyttja störningarna, och vända dem till potentiella belöningar!
Miljöbelöningar, kort uttryckt, handlar om att allt som min hund vill ha eller göra är en potentiell belöning. Hela världen är en externbelöning! Alla saker som jag upplever som störningar för min hund kan vändas till belöningar (med lite jobb)!
Miljöbelöningar jobbar både till min fördel och min nackdel. Fördel, eftersom det betyder att jag har möjlighet att belöna min hund var som helst, när som helst, oavsett om jag råkar ha något i fickan som hunden tycker är intressant eller inte. Nackdel, eftersom jag inte har kontroll över allting alltid, och det händer därför att beteenden som jag inte gillar blir belönade av miljön (lämna matte och ignorera inkallning belönas med glädjen i en fågeljakt, eller hoppa upp på köksbordet belönas med en kvarglömd kaka).
OBS! På bilden nedan har jag använt som belöning en fågel som räven dödat under natten (och som Valle verkligen, verkligen ville titta närmare på) – Valle har INTE själv fått jaga och döda en fågel. Och han lämnade den snällt till mig efter avslutat ärevarv. Lite regler har jag 🙂
Foto: Kelpiestudsfoto
Jag tänker så här: eftersom jag varken kan eller vill ha 100% kontroll över allt i min omgivning alltid, så föredrar jag att utnyttja miljöbelöningarna och ”hjärntvätta” min hund att tro att jag har kontroll över dem. För att använda en liknelse: om jag ser mig själv som en mur mellan min hund och något den vill göra (tex nosa i gräset), så kommer hunden att försöka hitta hål i muren (dvs nosa ändå, när den märker att jag inte är tillräckligt nära för att stoppa den eller har uppmärksamheten åt annat håll). Om jag däremot ser mig själv som en grind som kan låsas upp med rätt beteende, så kommer min hund att försöka hitta nyckeln (dvs jag sätter signal på nosandet och använder det som belöning för tex kontakt). Genom att utnyttja nosandet som belöning så ger jag hunden utlopp för sitt behov att nosa, jag får ytterligare en belönig som jag kan använda i min träning, och hunden tror att jag verkligen är den som delar ut ALLT som är bra.
Foto: Kelpiestudsfoto
Du använder säkert redan detta tankesättet, på tex godis, leksak eller externbelöning. Du behöver bara tänka lite större!
Olika saker som jag utnyttjar i kelpisarnas träning: Titta på saker, nosa, leka med kompisen, jaga fåglar, springa ärevarv, umgås med fåren. Jag observerar vad de själva väljer att göra och utnyttjar det, och jag har slutat irritera mig på störningar eftersom jag numera ser potentiella jackpotbelöningar istället!
Foto: Kelpiestudsfoto
Att använda miljöbelöningar kräver att jag under inlärningsperioden har kontroll över att det är ett önskat beteende som blir belönat och inte ett oönskat. Det betyder mycket självkontrollsövningar, planerade störningar/belöningar som jag har kontroll över, eller koppel på så att jag har kontroll över hunden.
När den väl har lärt sig vilket beteende som ”låser upp grinden” behöver jag inte vara lika nitisk i kontrollen – hunden kommer att välja rätt ändå!
