Störningsträning är verkligen inte något som bara hundarna kan behöva utan minst lika ofta är det förarna som behöver störningstränas. Problemet för oss människor kan ju dock vara att vi oftast vet när det är störningsträning på gång och automatiskt så agerar vi annorlunda och är bättre förberedda än om det hade varit en verklig störning. Men man får försöka vara så kreativ som det går och göra så gott man kan helt enkelt!
Att arrangera störningar när man tränar ensam, går det? Dvs utan att vi behöver sätta oss i bilen och åka iväg någonstans där miljön kan bjuda på störningar utan att vi själva behöver planera för dem? Om jag vill träna hemma i mitt eget hus tex? Jodå. I alla fall om vi använder oss av ljud som störningar.
Många tränar kanske med musik på i bakgrunden för att få en go stämning (eller för att få bakgrundssorl?). Men här kommer nu ett motsatt tips: leta upp en kanal som spelar musik som du verkligen INTE tycker om och vrid upp volymen rejält och försök sedan att träna lika bra och koncentrerat som om det var tyst och lugnt omkring dig. Eller ännu mer plågsamt: ställ in radion MELLAN två kanaler och dra på ljudet och öva dig på att bortse ifrån allt brus och plötsliga ljudfenomen som det kommer att bjuda på! (Kan vara nyttigt även för hunden inför tävlingar där det blir rundgång eller där högtalarna plötsligt smäller) Jag har också testat det motsatta: rattat in ett riktigt intressant debattprogram och sedan tvingat mig att sluta lyssna på det under träningspasset. Det kan vara minst lika svårt det!
När du har tillgång till andra som kan agera störning så försök att inte bara hamna i störningsträning som du är beredd på utan helst ska de försöka störa dig när du inte riktigt är beredd på det för att du ska få en chans att öva dig så realistiskt som möjligt. Jag pratade om detta på en tävlingslydnadskurs jag höll i Norge förra året, gav några tips och sa sedan att ”be era träningskompisar om att de någon gång under träningen ska försöka störa ut er men att ni inte ska veta om när det ska ske”. Sedan gick vi över till att köra en övning med tävlingsträning för hundarna där eleverna hade fått välja två moment som de skulle få utföra tävlingsmässigt, med inmarsch på planen, tävlingsledare som skulle styra dem osv. I övningen hade vi också satt en startordning så när ett ekipage var inne så höll nästa på att värma upp.
Övningen rullade på och jag ser i ögonvrån hur ena deltagaren står och plockar ut sin hund ur bilen (mycket koncentrerad, som på tävling) då en av de andra deltagarna (en träningskompis som visade sig snabbt tagit till sig tipset om ”oväntade störningar”) kommer fram och säger något i stil med ”Hade du kvar varmvatten i din termos? Skulle jag kunna få lite då för jag är så himla sugen på thé?” Jag ser hur föraren som förberedde sig liksom stelnar till, ser irriterad ut men avbryter sina förberedelser och tänker leta upp termosen –då skrattar den andra eleven ha, jag lyckades störa dig! 🙂 Jag tycker det var superkreativt! Och som eleven som höll på att ta ut sin hund sa: ”Jag tänkte vad sjutton ska hon ha thé nu, ser hon inte att jag förbereder mig!?” men vi är ofta så artiga att vi släpper fokus på det viktigaste på tävlingsdagen –vår hund- om någon stör oss!
En annan, förberedd men ändå bitvis jobbig störning, körde jag på en lydnadskurs här hemma hos mig. Eleverna fick turas om att vara tävlingsledare åt varandra, men med den lilla skillnaden att varje ny tävlingsledare hade fått en lapp ifrån mig hur denne skulle bete sig. Någon skulle vara väldigt stressad och försöka skynda på ekipaget så mycket det bara gick, någon skulle tvärt om vara väldigt långsam och sävlig och omständligt ta väldigt god tid på sig i allt… Någon skulle vara vimsig, komma av sig, ändra startpunkter och kasta om ordningen på momenten, glömma bort avslut eller ge konstiga kommenderingar. Någon skulle definitivt ha vaknat på fel sida och var sur och tvär och otrevlig och suckade högt och ljudligt och verkligen spred dålig stämning omkring sig. En roll som var bland de mer störande var den som fick spela överdrivet social och glatt ställde en massa frågor och ideligen försökte inleda ett samtal med föraren ”hur tror du det här momentet kommer att gå då?” osv.
Vi hade verkligen roligt och efteråt fick de diskutera vad som varit lättast eller svårast att hantera och vilka känslor de olika bemötandena hade skapat hos dem och hur de skulle kunna jobba för att tackla de störningarna ännu bättre. Vi kom fram till när vi spånade helt fritt att den allra värsta störningen hade varit om en tävlingsledare ideligen hade ställt sig liiite för nära oss, kanske tagit i oss, låtit liite för inställsam och börjat försöka flirta med oss och med ett lätt insinuant tonläge sagt ”Är du…. Redo..?” 😉 Jag hoppas ni aldrig behöver träffa på en så slemmig tävlingsledare men OM det skulle ske så har du ju redan tränat på att inte låta dig störas, eller hur!? 🙂
/Anna Larsson
Sugen på en hundkurs? Här hittar du Glädjeklicks kurser: http://www.gladjeklick.se/index.php/bokning/kurser
