Nu har vi haft vårt sista riktiga genrep innan VM i samband med att jag och Carola arrangerade en tävling i freestyle och heelwork klass 2 & 3 i samarbete med Södertälje Lokala Kennelklubb. Första utomhustävlingen för oss detta år (och jag tror den andra utomhustävlingen över huvud taget för Flynn under hans HTM-karriär om jag minns rätt) och första gången jag själv varit tävlingsledare och arrangör. Det var en ny erfarenhet, har bloggat om det här: http://3vallare.se/?p=2425
Tävlingsstarten gick riktigt bra på det stora hela. Jag tyckte Flynn kändes lite mindre taggad och lite mer ofokuserad utomhus än han brukar göra inomhus innan start, lite mer som om det bara var träning snarare än den där extra laddningen som vi brukar ha innan tävling. Men det kan ju varit jag som hade svårare att fokusera också eller en kombination. Hur som helst så kan jag konstatera att det är skillnad på att tävla inomhus och utomhus i hur man upplever tävlandet! Men nyttigt med fler erfarenheter.
Jag tänkte innan att jag mest skulle se starten som en bra tävlingsträning, fokusera på att sköta mina bitar och på att vi ska prestera en bra helhet, men inte tänka att vi prompt behövde leverera några superpoäng. Över lag så tänker jag väldigt lite på resultat när jag tävlar utan mycket mer på vad jag vill testa av under tävlingen, vad jag vill få en utvärdering på och ffa öva mig i att sköta mina uppgifter som förare. Sen är det självklart så att jag har resultatmål också, men de är satta på lång sikt och inget som jag tänker på under tävlingsdagen. I alla fall inte före vi har startat, efteråt kan man ju bli nyfiken och undra hur det gick rent officiellt förstås! Långsiktiga resultatmål jag haft har varit olika ”drömgränser” jag velat nå, och när vi nått en av de drömgränserna så har jag höjt målet till nästa drömgräns osv. Helt fritt ifrån det så har jag ”drömmål” om hur varje liten del av programmet ska se ut -positionsmässigt, attitydsmässigt, hur jag agerar osv. DE målen är de som driver mig mest, att försöka sträva mot att nå sin egen drömbild av hur vi kan göra något!
Nu gick det så bra att vi utöver att få en bra tävlingsträning och än en gång fått öva på att prestera hela programmet tävlingsmässigt i tävlingsmiljö, även fick riktigt grymma poäng. Faktum är att vi höjde vårt personbästa igen! Helt magiskt. Jag minns när jag hade ”26,0” som drömgräns, nu landade vi på 28,60! En sån himla häftig utveckling både i vad Flynn kan, vad jag kan och hur vi utvecklat vårt program ifrån den allra första versionen av Bond-temat (debuten för första versionen av programmet var utomhus i Linköping förra sommaren). Så här fördelades poängen:
Precision och samarbete: 9,5 – 8,8
Innehåll: 9,7 – 9,7
Tolkning av musik: 9,9 – 9,6
Summa: 28,60!
Efter tävlingen gav jag Flynn två dagars total träningsvila (bara promenader och roliga balansövningar), idag mjukstartade vi med bara positionsträning där vi finslipade detaljer i de olika positionerna en och en helt fritt från att sätta dem i kedjor eller köra dem så som vi gör i programmet. Fram till VM kommer jag växla mellan att träna positioner/detaljer, kedjor och så någon liten helhetsträning men mest detaljer och kedjor. Utan hund kommer jag däremot torröva programmet till musik för att det verkligen ska sitta extremt väl i ryggraden. Sedan är det PEPP PEPP PEPP och FOKUS FOKUS FOKUS som gäller!
