Ni som har följt Glädjeklick på FB och sett presentationen av våra hundar kanske fastnade lite extra för en liten brun KelpiePrinsessa med hög svansföring? Det gjorde iallafall jag, för lite mer än två år sedan, och Midori blev en del av min flock och mitt liv.
Vi har ett ganska aktivt liv ihop med resten av familjen (fyrbeningarna Valle och Mårran, och husse Ola), tränar det mesta som verkar kul, och tävlar främst i lydnad och rallylydnad. Vi ska väl inte skryta med att ha nått elit innan hunden fyllt två år (även om vi snart har rekord i antalet starter i Lk1 – jag är numera expert på vilka problem som kan dyka upp och snart har jag hittat lösningar på samtliga och vi får vårt uppflytt), däremot genomförde vi vår nionde godkända rallylydnadsbana på raken i helgen.
Tre i nybörjarklass, tre i fortsättningsklass, och nu tre i avancerad klass. Och Prinsessan har fått titeln RLDA!
Om jag är stolt? You bet! Och jag är stolt över oss båda två – vägen framåt är inte alltid spikrak (uppenbarligen, våra resultat i lydnaden talar sitt tydliga språk), men vi leker och tränar och hittar olika lösningar och framför allt har vi KUL! När det blir tokigt så ändrar vi på något. Så blir det tokigt någonannanstans, och så fixar vi det. Och så blir det tillbaka till grundträningen några veckor, eller inlärning av en ny detalj, eller så händer det något oförutsett och man får lappa och laga lite. Det är det som är hundträning! 🙂
Och just nu så tänker jag luta mig tillbaka och bara njuta av att ha en hund som kommer att starta mästarklass nästa gång hon startar. Glöm Jante…FY F*N VAD VI ÄR BRA! 😉
