Ni som har läst ”Liftarens guide till galaxen” av Douglas Adams vet hur viktig en handduk är.
*citat från från kapitel tre av Liftarens Guide till Galaxen:
”En handduk, är utan all konkurrens det mest användbara föremål den interstelläre liftaren kan ha med sig. Å ena sidan har den stort praktiskt värde – man kan svepa den om sig när man reser över Jaglan Betas kalla månar, man kan ha den under sig när man ligger i marmorsanden i Santraginus V:s soldränkta stränder och inandas de mättade ångorna från havet, man kan dra den över sig när man sover en natt under de röda stjärnor som lyser så starkt över Kakrafoons ökenland, använda den som segel på en liten flotte nedför den väldiga, långsamma floden Moth, doppa den i vatten och använda den som tillhygge i slagsmål, svepa den runt huvudet för att skydda sig mot giftiga gaser eller mot en blick från den Dreglande Dånfinken på Traal (ett osannolikt enfaldigt djur; det tror nämligen att om du inte kan se det, kan inte det se dig – ett verkligt dumt djur alltså, men mycket mycket glupskt), man kan vinka med sin handduk som nödsignal och slutligen torka sig med den om den fortfarande är tillräckligt ren.
Å andra sidan, och det är än viktigare, kan en handduk ha ett oskattbart psykologiskt värde. Om till exempel en kloss (kloss = fastboende; icke-liftare) upptäcker att en liftare har en egen handduk tror han av någon anledning automatiskt att liftaren också innehar tandborste, tvättlapp, tvål, en burk med skorpor, fältflaska, karta och kompass, snören, myggspray, regnkläder, rymddräkt, etc, etc. Det blir då så mycket lättare för klossen att låna liftaren någon av dessa eller ett dussin andra artiklar som han händelsevis råkat ”förlora”? Klossen kommer att tro att en man som kan lifta kors och tvärs genom galaxen, leva som fåglarna på marken, kämpa mot dåliga odds och ta sig fram, men ändå vet var han har sin handduk, en sådan man är någonting att räkna med.”
Vad har ett citat från en fantasybok att göra med hundträning? Ingenting, jag bara gillar fantasy. Och jag fick din uppmärksamhet, inte sant? Eller, jo. Läs fortsättningen så får du se!
I min hundträning är det en filt som är viktig (en handduk är helt enkelt för liten).
”En filt, är utan all konkurrens det mest användbara föremål den mobile hundtränaren kan ha med sig. Å ena sidan har den stort praktiskt värde – picknickfilt med en plastad undersida är perfekt att låta hunden ligga på så den slipper bli blöt på träningsplan, man kan svepa den om hunden (eller sig själv, eller båda) om det är kyligt när man väntar på prisutdelning, man kan träna hunden att gå under den som en förberedelse för platta tunneln, man kan vika ihop den och gömma godis i vecken som en rolig aktivering, man kan använda den som siktbarriär om hunden blir störd, man kan rigga upp den för skugga soliga dagar, och man kan använda den som provisoriskt täcke för att skydda hunden från regn vid behov.
Å andra sidan, och det är än viktigare, kan en filt ha oskattbart psykologiskt värde. Jag använder filten som ”station”, där min hund vet att den ska vänta och ta det lugnt tills det är dennes tur. Filten har ett stort värde för min hund, vi har lagt mycket tid på att äta godis på filten, ligga och mysa på filten, och andra trevliga saker som min hund uppskattar. Filten innebär trygghet – en liten bit av ”hemma” som alltid finns med, där hunden vet att ingen kommer fram till den (det är mitt ansvar att se till att det efterlevs!). På filten lönar sig lugna beteenden, som att ligga på sidan, sucka, blunda, lägga ner huvudet, stilla svansen, osv. På filten är det lugnt, tryggt, trevligt. En pausplats. En trygg plats. En omtyckt plats.”
Se där! En liten koppling till handduken i början trots allt!
Jag började jobba med filt för att kunna ge min blandrastik trygghet i nya miljöer (hon var rädd för det mesta). Sedan använde jag den för att lära min kelpiehane stadga och lugn. Sedan för att lära lilla kelpietösen att vänta på sin tur och att hitta en av-knapp. Nu är filten, eller jackan/kudden/det utlagda kopplet/buren (föremålen växlar men principen är densamma), alltid med i min träning. Det är hundens station, hundens pausplats, där vi båda får lite tid att tänka och varva ner. Jag använder den för att lära hunden koncentration, av/på-knapp, självkontroll, stadga, etc… Den ingår i min träningsstruktur. Och den finns alltid med, som en extra trygghet, på träning och tävling.
Så här kan ett av de första passen se ut med en Väldigt Liten Kelpie:
Samma filt finns kvar på samma ställe nästan tre år senare, flitigt använd (syns i bakgrunden) 🙂
På måndag startar jag en onlinekurs i Lugn och Fokus, där jag går in på djupet med varför jag alltid har med en filt, och hur man kan använda en filt till att träna både avslappning, koncentration, och träningsvilja!
Låter det som något för dig och din hund? Anmäl med hund: http://www.gladjeklick.se/index.php/bokning/onlinekurser/online-med-hund/236-lugn-och-fokus-online eller utan hund: http://www.gladjeklick.se/index.php/bokning/onlinekurser/online-utan-hund/237-lugn-och-fokus-online-utan-hund
Jag vågar lova att du kommer att förstå hur bra en filt kan vara!
