Jag har motorstopp. Jag hostar, nyser, och känner mig allmänt svimfärdig så fort man reser sig upp…Jag har drabbats av en klassisk höstförkylning, modell rejäl. Men det är definitivt inte det som är intressant att skriva om.
Jag delar ju hem med tre hundar. Gammeltiken är nöjd så länge hon får mat och tuggis på rätt tid. Hon hade varit nöjdare om ”rätt tid” var tidigare och tidigare för varje dag, men hon accepterar att det är klockan som bestämmer. Mellanhunden är nöjd om han får rejsa lite extra över fälten (enkelt eftersom jag går så fruktansvärt långsamt just nu att promenaderna tar dubbelt så lång tid), och får någon enkel nosövning. på kvällen, eller får jobba med lite kroppskontroll på paw-podsen (han har svårt att få till baktassarna och det tröttar kelpie-hjärnan).
Sedan är där en kvar. Prinsessan. Hon som är van att vi tränar ca en timme om dagen (uppdelat för det mesta men hon kör GÄRNA en timme i sträck). Hon som behöver utmanas mentalt för att inte börja träna MIG att göra olika saker (är man tillräckligt irriterande får man en reaktion till slut!). Jag får skylla mig själv – jag visste att jag köpte en arbetsmaskin och jag har ägnat över två år att turbotrimma henne! Jag GILLAR att mina hundar tar initiativ. Att de tänker själva. Att de vill, vill, vill göra saker ihop med mig!
Vad gör man då, med sin kelpie med turbon påslagen, med hjärnan på högvarv, som bara vill GÖRA NÅGOT, när man känner att man knappt orkar lyfta ändan från soffan? Här kommer lite förslag:
1. Nosarbete.
Specialsöket är perfekt! Träna sitt kvar med dold förare samtidigt, och när man är feberlångsam blir det automatiskt lite längre tid att sitta alert i köket medans jag gömmer eukalyptusdoft i badrummet.
Vittringspinnarna kan övertränas ordentligt, Prinsessan är duktig i sin sortering så min utmaning är att NÄSTAN lyckas lura henne – på ett lekfullt sätt, där hon lyckas och stärker sitt självförtroende och blir säkrare i momentet. Använda hussedoft eller köttbulledoft som hon ska strunta i. Blanda pinnarna med leksaker. Låta de andra hundarna tugga på pinnarna innan vi använder dem. Lägga i olika konstillationer, på olika underlag. Växla enkelt och svårt, hela tiden noga med att hålla frustrationen låg och aktivitetsnivån lagom.
2. Ordförståelse.
När jag sitter på en stol ser jag väldigt icke-tävlingslik ut, stor skillnad mot hur jag brukar göra. Inga (vad jag vet) av mina vanliga små dubbelsignaler med kroppen ser likadana ut. Nu gäller det att lyssna på vad jag säger! Vi blandar lite olika: kom, target (som jag har liggandes några meter ifrån mig), apport, sitt, ligg, stå, snurr, pinne (snurr åt höger), fot, work (höger fotposition), backa, mittemot (kom i frontposition). Och varför inte göra alltihop med en apport eller vittringspinne i munnen?
Svårare variant: ge olika föremål olika namn och lär hunden markera/hämta det föremål du ber om.
3. Koncentrationsövningar i soffan
Enkelt: jag tittar på TV. Hon ligger/sitter/står med en godis eller leksak synlig framför sig. Fokus på belöningen (eller föraren, vilken man vill), var HELT stilla tills jag säger ”fri”. Jag börjar runt 30 sekunder, ökar tiden varannan gång och minskar varannan gång, typ 30 – 60 – 45 – 90 – 60 – 120 – etc. Bryter hon position eller fokus försvinner belöningen (hon är VÄLDIGT van vid omvänt lockande sedan tidigare!). Minimalt med tankeverksamhet från mig, maximalt från henne. Ger bra grund i gruppmoment och honnör, och ökar koncentrationsförmågan allmänt!
4. Kroppskontroll.
Man kan använda någon typ av balansboll eller paw-pods (fyra små balansbollar, en för varje tass), eller olika lådor och möbler. Vitsen är att göra hunden mer kroppsmedveten och låta den träna sig balans och sin core-muskulatur. Midori har bra koll på sina tassar, och vi har börjat vända podsen så att de står med runda sidan neråt – kräver att hon balanserar upp ordentligt med var hon sätter tassen! Hon jobbar också mycket med sina bakben genom att kliva upp på saker med båda eller bara ett bakben, vi har börjar träna att kliva upp med fram och bakben på samma sida, och vi tränar också fria lyft med alla benen.
Min kollega Matilda Ströms hund Busker har den coolaste kroppskontrollen – han står på slackline! Någon gång…:)
Hösthälsningar från en snuvig matte och tre glada hundar!
