Det är lätt att vi bara vill tävla och visa upp oss när förutsättningarna är som bäst, när vi känner att vi är vältränade, har kunnat göra de förberedelser vi vill och kunnat lägga upp träningen optimalt, kort sagt att vi lyckats formtoppa både oss själva och hunden. Det är självklart mycket mänskligt! Men, handen på hjärtat, om du siktar på en lång karriär och om du siktar på att kunna vara bäst när det gäller, tror jag det är viktigt att även våga tävla när man är ur form! Dels ger det möjlighet att öva sig på att prestera även under mindre bra förutsättningar (bra att ha övat sig på ifall det senare visar sig att ett mästerskap eller annan viktig tävling skulle infalla när ni inte toppat formen!), dels för att bli taggad och vilja ta revansch efter en då kanske mindre bra prestation.
Jag läste en gång en intervju med löparen Erik Anfält där en sak han sa verkligen fastnade och som jag själv återkommit i tankarna till många gånger:
”Jag försöker tvinga mig att tävla när jag inte är i form. Jag tror att det är bra. Vissa löpare vill bara visa upp sig när de är i form, men jag tror att det är viktigt att tävla när man är ur form också. Då händer det ofta att jag får stryk av dem jag egentligen borde slå. Det betyder att jag blir rejält förbannad och det brukar vara en bra tändvätska. Ofta går jag in i extremt bra träningsperioder efter sådana lopp.” (Runner´s World 2015)
Att våga tävla ur form är självklart något helt annat än att skylla dåliga prestationer på att man inte tränat nog. Det förstnämnda är att våga gå utanför sin komfortzon och utsätta sig för ett tillfälligt obehag för att på sikt bli ännu bättre, medan det sistnämnda är att inte ta ansvar för sin prestation. Stor skillnad!
Använd inte din formsvacka till att ursäkta dina prestationer, använd den som bränsle för att komma igen ännu bättre nästa gång!
/Anna Larsson
Sugen på en hundkurs? Här hittar du Glädjeklicks kurser: http://www.gladjeklick.se/index.php/bokning/kurser
