Plötsligt händer det

Jag bloggade innan sommaren om hur man förstör sin tävlingshund, och det kan ju vara dags för en uppdatering. Vad hände sedan?

Jag och Prinsessan tog en liten träningspaus. Ungefär en vecka – sedan stirrade hon på mig och sprang ut på träningsplanen och hämtade favoritleksaken. 

Och så gick vi tillbaka till grunderna – tränade startrutin, tränade glädje i följsamhet. Lite detaljer. Sedan anmälde jag till en lydnadstävling, och så tänkte jag att vi kanske skulle dra igenom programmet (vi är i ettan). Här stötte jag på patrull! Nu kom vi till grundproblemet – jag hade inte tränat helhet så mycket som jag borde! Och jag tänkte ”tack och lov, nu har jag svaret!” Det är enkelt att ändra upplägget på sin träning 🙂

För att göra en lång historia kort så tävlade vi rallylydnad för två veckor sedan – och satte 84 fina poäng och tog vår rallymästar-titel! Känslan var helt magisk, Prinsessan var GLAD och ville in på plan.

Och nu i helgen blev jag ännu gladare! Prinsessan och jag har liksom lite fastnat i lydnadsklass 1. Vi lyckas alltid få till någon miss, och hamnar mellan 135 och 159 poäng. Hon har varit lite osäker, haft problem med stadgan, ljudat en smula ibland. Jag har envist fortsatt starta – varje gång har jag verkligen vetat att den här gången, nu sitter det! För det har det gjort. På träning.

För två månader sedan stötte jag på ett citat på Eva-Marie Wergårds instagram:

”Träna inte bara tills det lyckas, träna tills det inte kan misslyckas!”

Och jag tog det till mig. Och tränade helhet. Detaljer. Störning. Överträning. Ungefär lite liknande som tidigare – men liksom extra allt! Rallybanor. Moment som upprepas. Belöning från mig, externbelöning, korta sekvenser, långa kedjor.

Så i lördags startade vi lydnadsklass 1 för fjortonde gången. Jag skojar inte, tretton starter utan uppflytt…det tar lite på självförtroendet kan jag avslöja! Men jag har trott på min hund till 100% hela tiden. Varje tävling försökt få henne att känna sig som en Superstar, alltid sett till det som gått bra, och tränat mig på positivt tänkande.

Och vi satte det. Alla moment. Vi fick till 187 poäng! ÄNTLIGEN fick vi till tävling så som det nästan alltid fungerar på träning!

Jag är tusen gånger stoltare över vårt resultat i lägsta klass lydnad, än jag är över vår mästartitel i rally! Rallyn är (förhållandevis) enkel för oss, iallafall så länge vi inte siktar på 100 poäng utan är nöjda med 80-90. Men lydnaden har varit svår! Vi har jobbat med problem i SAMTLIGA moment. Och vi har överkommit dem.

Så detta inlägget är till alla er som kämpar. Alla er som fortsätter försöka. Alla er som vägrar ge upp. Så länge viljan finns, så länge det känns roligt att träna, så länge det faktiskt går framåt om än aldrig så sakta – FORTSÄTT!

Vi fortsätter vår resa mot elitklass, om vi så ska gå två år i varje klass!

 

Lämna en kommentar

X