Vittringsträning med störningar!

Jag har påbörjat vittringsträningen med Zin som ett inomhusprojekt nu under vintern. Vi hade testat på det lite tidigare men då bara kört ute och mest letat en enda väl gömd pinne. När jag då kom till att börja introducera en hög av pinnar så hade hon väldigt lätt för att direkt släppa tanken på letande och istället gå direkt på att apportera första bästa pinne. En klassiker! Med Flynn fick jag fram en fin vittring genom att lära honom att först leta på post-it lappar men det jag missade med honom var uthållighet och att leta länge. Han hade ett lugnt och fint sök i några sekunder (inom vilket han oftast hitta rätt pinne och apporterade fint) men om det blev svårt och tog för lång tid med söket, blev han osäker. Det vill jag förebygga nu med Zin. Därför tänker jag inte lika fort komma ner till tävlingsmässiga vittringar utan först och främst ett tag ha projekt att leta länge och att redan nu leta i förhöjd stressnivå och med störningar. Jag har också en idé om att hon ska veta att det är min doft på en pinne som man letar efter, eftersom det aldrig kommer vara helt doftfritt när man själv hanterar övningarna.

Jag testade idag som första störningsövning att sätta ut koner, musmatta (som har stark ladning), paw-pods (som hon älskar), balansplattan (samma sak där) och två av hennes riktigt roliga leksaker + att jag la ut hennes eget halsband också. Alla de föremålen tog jag i som vanligt så alla de hade rätt mycket doft av mig. Tänkte att idag bara testar vi och ser hur hon hanterar detta, inte allvarligare än så! Hon skulle också få heta belöningar och få göra om momentet på samma ställe, något jag inte kommer göra om vi senare tränar mer tävlingslikt (då vill jag ha ett nytt ställe varje gång vi övar).

Första gången hade jag gömt pinnen under de blå poddarna. Lite upphetsande med så många ”laddade” föremål ute var det men på det hela är jag supernöjd över hur hon löste uppgiften. En cool sak ser man i filmen när hon känner min doft på sitt halsband (som ju är litet och inbjuder till att plocka upp!) -hon tar upp det men släpper självmant och letar vidare. Det gillade jag! 

Andra gången var riktigt svår. Här fick jag hålla mig i skinnet för att våga låta henne fortsätta, jag kan erkänna att jag tänkte ”jäklar, det blev för svårt, nu kommer hon apportera vad som helst i frustration” MEN man ska inte vara så jäkla mesig och rädd för ”fel” i träningen! Jag höll mig stilla och tyst och bara studerade (fast mina axlar blev spända kan jag erkänna ;-)). Jag hade denna gången stoppat in pinnen i en av de smala konerna (ligger ner på filmen) och hon kände till slut att det var där den var MEN fick inte ut den. Självklart frustrerande. Hon testade att leta vidare efter en annan pinna men återkom till konen och där hade jag sån tur att hon senare faktiskt kunde få ut pinnen. YES! Jag är skitnöjd med detta pass, även om hon kladdar på någon pinne så går hon självmant ner i varv och fokuserar igen och löser det skitbra med så lite träning. 

Tredje gången gömde jag pinnen halvvägs in under den svarta balansplattan. Det löste hon fint! 

Så här såg träningen ut: 

Lämna en kommentar

X