När jag skaffade kelpie så visste jag vad jag gjorde – jag köpte medvetet en arbetsmaskin. Jag letade efter en pigg och aktiv ras, och valde en uppfödare med dokumenterat väl arbetande hundar. Jag gillar att träna mycket, jag ville ha en hund som vill lika mycket som jag (det vill jag fortfarande!)
Med Midori fick jag precis det som stog på önskelistan! Hon tycker att allt är kul, och tröttnar aldrig. 95% av tiden är det superkul att ha en sådan hund! (Kanske något mindre procent om man frågar min man…)
Livet. Vilken cool pryl!
Sedan är de de där 5 procenten då jag har väldigt mycket att göra, eller som nu i veckan: är sjuk. För sjuk för att ens gå vettiga promenader… Då har jag FORTFARANDE en hund som är aktiv och vill pyssla med allt. Jag har dessutom en hund som är van att göra mycket och har utmärkt mental uthållighet. Visst har hon en av-knapp (någonstans…) men det finns liksom gränser. dag tre utan vettig aktivering sätter hon på allvar igång att aktivera sig själv.
”Ska vi leka?” är en återkommande fråga vid min sjuksäng. Hon hämtar diverse intressanta prylar att fresta mig med…
Så för att inte driva övriga i hushållet vansinninga (tvåbenta och fyrbenta) så behöver Kelpan aktiveras. På något sätt. Med minimal ansträngning från min sida.
Det här har vi pysslat med:
- Aktiveringsleksaker (inte jättebra, hon är för snabb)
- Specialsök på bana (tar fint på huvudet! Kräver lite engagemang från mig, men inte jättemycket)
- Uppletande under promenaden (passar utmärkt till mitt extremt långsamma tempo. Vi har kört en ”fulvariant” där jag har kastat ut föremål som hon har fått leta upp)
- Soffträning på signalkontroll: fjärrdirigering, snurr/spinn, backa, etc. Hon är bredvid mig i soffan, vilket betyder att hon får balansera lite på det mjuka underlaget dessutom
- Soffträning koncentration: titta på belöningen utan att tappa fokus, i ligg sitt och stå. Längre och längre tid. Utan att röra sig. Vi behöver ju joba med stadga så det passade extra bra!
- Tuggisar. I mängder.
- Låna ut till en kompis. Vissa saker är svåra att boka om bara för att man råkat bli lite sjuk, tex en kursavslutning med träningstävling. Så jag lånade ut henne till en kursdeltagare vars hund skadat sig. Win – win!
- Träna ändå. Fyra alvedon, en massa kläder, och riktigt bra musik, tog mig igenom en workshop o freestyle och HtM. Vi hade jätteroligt! Jag förlängde nog sjukdomstiden med tre dagar – men ibland är det värt det…:D
Nu är jag feberfri sedan två dagar, och träningen är igång igen = hunden är lycklig! (För den som undrar: mina två andra hundar sa ”tack för tuppluren” och gosade ihop sig med mig framför Netflix. Gammeltiken är 15, och Valle ser inte riktigt poängen i för mycket kroppsansträngning så kelpie han är…Alltså bara en av hundarna som blev odräglig!)
:)åsa
