Det här är något jag verkligen tror på. Blir DU bättre, blir JAG bättre, blir vi ALLA bättre! Dvs för att utvecklas kan man inte vara en ensam stjärna, det måste till att personerna runt omkring dig i den sport du sysslar med också blir bättre, att ni utmanar och pushar och inspirerar varandra att ta er till nya nivåer. Annars avstannar snart utvecklingen både för sporten i stort och för den enskilde individen.
Är man för ensam på toppen inom ett område, blir man snabbt lat och nöjd och som ett brev på posten så minskar komfortzonen och vips börjar man stagnera och slutar pröva nytt och slutar att utmana sig själv utan nöjer sig med att göra som man alltid gjort eftersom det räcker och eftersom något nytt skulle kunna innebära en tillfällig försämring. Samma sak kan naturligtvis ske om man stannar kvar för länge på samma nivå i sitt tävlande. Då är det lätt att tex inte våga tävla mot hårdare konkurrenter (inte gå upp i en högre klass, eller inte ge sig utomlands tex) eller till och med att man slutar att tävla för att inte riskera att någon annan gör det bättre… Steget där efter som man tyvärr kan se ibland i hundvärlden, är att folk känner sig hotade när andra lyckas, tex när nya förmågor kommer fram inom deras tävlingsgren och går om dem. Och känner vi oss hotade och otrygga så kommer lätt skitsnacket fram tyvärr. Så tokigt och så trist! När man istället borde tacka för draghjälpen att bli bättre själv!
Åter igen en tanke från fotrallyt som du kunde läsa om tidigare i kalendern (lucka 8 Öva upp din envishet). Vinnaren av fotrallyt är den som orkar gå längst. Japp, glasklart. Men nu till det coola: vinnarens tid sätts när näst siste deltagaren ger upp! Alltså, för att ta sig riktigt långt och kunna sätta rekord i den tävlingen, så räcker det inte med att man själv orkar gå länge. Man måste för att kunna sätta ett tidsmässigt rekord även se till att konkurrenterna går riktigt, riktigt länge! Sedan ska man bara vara den som håller ut lite, lite till…! En underbar liknelse med hundsporten tycker jag: ingen existerar i ett vacuum. För att bli riktigt bra behöver vi andra som pushar oss att verkligen anstränga oss och utvecklas och kämpa. Sedan ska vi på tävlingsdagen bara ta fram det där sista lilla extra som blir den avgörande skillnaden. Men utan bra konkurrenter, ingen bra sport!
Så, blir DU bättre, blir JAG bättre, blir vi ALLA bättre! Tacka dina hårdaste motståndare, de gör att du kommer längre på sikt just för att de klår dig då och då!
/Anna Larsson
Sugen på en hundkurs? Här hittar du Glädjeklicks kurser: http://www.gladjeklick.se/index.php/bokning/kurser
