Lucka 11: Tillåter du dig själv att vara bra? Och tillåter du andra att tycka att du är bra?

Vi är nog rätt många som, trots att peppande självhjälpsböcker toppar försäljningslistorna, har rätt svårt att inför oss själva och inför andra tillåta oss att tycka att vi är bra. Jantelagen är fortfarande tämligen hårt intränad och så även rädslan för att framstå som skrytsam eller självgod. Men att tillåta sig själv att vara bra på något, att glädjas åt sina framgångar och prestationer och att ta emot beröm och positiv feedback från andra på ett bra sätt, är bland de effektivaste sätten att ha roligare och trivas bättre när man tävlar. Och att ta emot beröm på rätt sätt skapar dessutom en trevligare stämning och gör att både den som ger och den som tar emot berömmet kommer att må bättre. En riktig win-win situation!

Många tävlande behöver bli bättre på att ta emot beröm på rätt sätt. Hur ofta sker det inte att någon kommer fram efter en tävling och berömmer för något som denne tyckte var fint, men den tävlande svarar något i stil med ”Tycker du? Ja men, vi missade ju både där och där och…” eller kanske ”Ja men X gjorde det mycket bättre” eller så kanske man är väldigt snabb med att bolla tillbaka berömmet i stil med ”Fast jag tycker du var mycket duktigare, det såg ju jättefint ut, så bra var inte vi…”

Märker ni något när ni läser exemplen? Tex att det faktiskt är ett väldigt ohövligt sätt att svara på trots att vi säkert bara menade att inte verka skrytsamma? För vad är det vi gör när vi inte tar emot någons beröm, jo indirekt så dissar vi faktiskt den personens upplevelse och åsikt! Vi säger indirekt att det hen tycker är fel och att vår tolkning är rätt. Inte så ödmjukt egentligen, eller hur? 😉  Samma sak när vi utan att först lyssna, tacka och ta till oss berömmer genast byter spår och istället pratar om hur mycket bättre någon annan var eller forcerat börjar berömma den som gav oss beröm –det är också att vara ohövlig, trots att vi ville berätta att någon annan var duktig!

För om jag går fram till dig för att berätta något fint jag såg, något som jag gillade, något som imponerade eller inspirerade mig, något som gjorde mig på gott humör, då vill jag inte få den upplevelsen ”dissad”. På samma sätt blir jag faktiskt inte glad om du genast byter och istället för att ta emot berömmet börjar prata om något bra som jag gjorde. Det var ju inte det jag ville berätta för dig, jag ville ju berätta vad jag tyckte att du gjorde bra inte tvärt om!

Om vi istället ser personen i ögonen, tar oss tid att lyssna (och inte av gammal vana fort avbryter för det känns så jobbigt och pinsamt att få höra någon berömma oss), kanske vågar oss på att le lite och sedan, när det fått sjunka in, säger något i stil med ”Tack! Vad glad jag blir att du säger så!” så händer det istället något ganska magiskt. Inte bara kommer du att må bättre för att du tog emot berömmet, den som gav dig berömmet kommer också att må bättre för att du tog emot det! Beröm lyfter inte bara den som får det utan minst lika mycket skapar det en härlig känsla hos den som ger det. Om det tas emot! Annars blir effekten precis det motsatta, man känner sig bortstött och obekväm och det leder i värsta fall till att man nästa gång drar sig för att berätta när man såg någon göra något bra. Det kan också hända att den obehagskänslan vi fick när berömmet inte togs emot, leder till att vi omedvetet tycker lite mindre om personen vi försökte berömma. Ja, kanske vi till och med uppfattar denne som lite dryg, dvs precis det motsatta mot vad hen ville uppnå med att slå ifrån sig berömmet!

Så öva dig på både att våga berömma andra och på att när du själv får beröm, ta till dig det, tacka och berätta för den som berömde dig att du uppskattar vad hen sa. Då sprider sig en god stämning som ringarna på vattnet!

/Anna Larsson

Sugen på en hundkurs? Här hittar du Glädjeklicks kurser: http://www.gladjeklick.se/index.php/bokning/kurser

Lämna en kommentar

X