Klockan är 21.20 på fredagkvällen, och jag planerar att slockna ganska snart…dagen har varit helt fullspäckad!
Rätt häftigt att vara på Legoland för övrigt…första gången för mig! Och allt är fantastiskt välorganiserat.
Men först behöver jag fortsätta renskriva mina anteckningar, som i förra inlägget slutade mitt i Ken Ramirez föreläsning, Here goes:
I samband med att Ken började beskriva träning av flera djur samtidigt, betonade han mer och mer vikten av att djuren samsas. Djur som inte samsas men ändå måste bo ihop mår helt enkelt inte bra!
Flera arter som Ken har jobbat med har naturligt en stor repertoar av aggressiva beteenden, slagsmål, och vissa slåss till döden – det ingår liksom i hur de är programmerade. När vi har djur i zoo så är de på en begränsad yta och får sällan välja ”kompisar” själva. Hur får man det att fungera?
Ken har tagit fram ett ”introducera nya djur i gruppen”-protokoll, som jag definitivt ser en bred användning av, oavsett om man introducerar en ny hund i hemmet, en ny hund på hunddagiset, en ny häst i stallet, etc…Massor med användningsområden!
Enkelt beskrivet delar Ken upp processen i fem steg:
-
Grundträning på varje individ, enkla beteenden som target, ligg, sitt, etc (beroende på art).
-
Man tränar sedan nykomlingen sida vid sida med de djur som redan bor där, två i taget alla konstillationer, med en barriär emellan. En tränare till varje djur. Ex på beteenden: nostarget på varsin target, nostarget på samma target.
-
Samma sak utan barriär (beroende på art finns det ALLTID en nödplan och tränare beredda att ingripa om det går fel). Längre och längre pass.
-
Övervakad socialisering längre och längre tid. Djuren får ”umgås”. Tränarna är beredda att avleda om behov uppstår, eller bryta. Belöning för lugn, djuren kan välja att avsluta sessionen genom att engagera sig i tränaren istället för det andra djuret.
-
Längre och längre tid.
Ken avslutade med att beskriva en ”case-study” som han gjorde, som gick ut på att använda ovanstående protokoll på tre aggressiva hundhems-hundar: en rädsle-aggressiv, en tidigare kamphund (alltså som använts i hundslagsmål och dödat andra hundar), och en som helt enkelt aldrig backade. Vi fick följa ex-kamphunden som gick från att reagera extremt våldsamt på åsynen av annan hund till att numera, tre år senare, bo ihop med en hundkompis. Helt otroligt att se hur träningen gav hållbara, bestående resultat! Jag ska inte gå in på detalj, men materialet håller på att sammanställas och en avhandling kommer J
Matilda och Busker är också med, min ”Sidekick”! Eller så är jag hennes Sidekick. Vi är inte säkra…
Lördagen bjuder på fyra nya föreläsningar och jag kommer att välja ut den mest intressanta och återge här, precis som för fredagen. Resten av materialet dyker nog också upp förr eller senare, som artiklar, blogginlägg, eller föreläsningar.
Gonatt alla hundnördar!
/Åsa
