Det här blogginlägget blev inte alls som jag tänkte! I fantasin och som jag planerade, så låter det såhär: ”-Det är härligt att kunna träna både sig själv och sin hund samtidigt! Vi har börjat med Canicross och har verkligen kommit igång och fått mersmak!”
Ja, som ni förstår har vi inte alls kommit igång så som vi tänkt! Men vi har i alla fall börjat! Startskottet gick idag med vår första testrunda! Lite ovant tyckte min Border Collie tik Cruise, vaddå får jag dra? Hon är ganska ordentlig och tyckte att det var ett konstigt påhitt! Hon är ju van att man ska spåra när man har sele, så självklart letade hon också efter spår till en början. När inte det heller var uppgiften provade hon att springa i fotgående! Är man lydnadshund så är man! Vi fick tillslut till lite vettig löpning, men tror fortfarande inte poletten har trillat ner riktigt. Nästa gång ska vi försöka springa tillsammans med några andra och få lite draghjälp. Tror det kommer göra susen!
Tanken med att fysträna både hunden och sig själv är ju svindlande härlig! Att få fördelar av träning båda två och göra det tillsammans. Kan det bli bättre liksom?! Jag har under flera år kört ganska hårt på gymmet, men skadade min axel för ett tag sen och har för tillfället ganska ont. Att komma tillbaka till min gymträning är i nuläget helt otänkbart då det fortfarande inte är helt utrett vad skadan beror på. Nu är det bara tråkig sjukgymnastik som min egna träning består av. Bara tanken på att springa eller göra nån typ av monoton träning får mig genast att känna olust. Inte alls min grej! Men man kan manipulera sig själv ganska effektivt om man tänker efter lite. Att se det som en investering till att min hund ska orka både kroppsligt och mentalt mer i tex lydnadsträningen. Då börjar vi snacka! Där hittar jag mer motivation! Att fys träna sin hund har många fördelar, och det kan höja prestationen i andra grenar. Ge den där extra uthålligheten och orken. Just det ska få bli min morot!!
Canicross är linlöpning med hund. Från början tränades draghundar under lågsäsongen så, men det är numera en tävlingsgren. Hunden har en drag eller joggingsele och jag själv ett midjebälte. Vi kopplas samman med en lina i ett elastiskt material. Linan minskar obehagliga ryck för båda. Vill man tävla i Canicross finns det regler för hur utrustningen måste se ut. I vårt fall vill vi till en början bara se om det är vår grej. Men jag har ändå tänkt lite smart vid inköpen, om vi vill avancera så småningom. Fördelen är att dom allra flesta hundar kan träna, och alla kan ju göra det i sitt eget tempo och förmåga.
Denna bloggpost får bli startskottet, så får ni följa med på vägen. Se vad som händer med nån som egentligen hatar att springa, och om det kanske kan bli roligt nu när en hund är inblandad? Vi får se! Jag ska i alla fall ge det ett ordentligt försök. Ge gärna tips på hur ni håller motivationen uppe! Speciellt nu under vintern när det känns kallt och ruggigt att ge sig ut!
Jag återkommer om ett tag!
/Lotta
