Idag säger vi yes till lydnad!
När jag hämtade hem min Lystra för ganska exakt fem år sedan nu, så hade jag ingen aning om vad den lilla hunden skulle ta med mig på. När jag hämtade hem Lystra hade jag aldrig satt min fot på en tävlingsplan, jag visste knappt att man kunde tävla med hund. Jag skaffade Lystra för att jag tyckte (och tycker!) att det är kul att träna hund, att få det där samspelet (ni vet det där känslan att man är ett ihop) och utvecklas.
Jag hade sedan tidigare Lova i mitt liv som är min första hund, tillsammans med Lova gick jag från att inte veta ett skvatt om hund till att vilja lära mig allt. Jag och Lova gick i princip alla kurser jag kunde hitta och vad kul vi hade, men så kom vi till en punkt när jag ville mer än Lova. Lova som är en ganska bekväm hund ville inte träna lika mycket som jag, och därför kom Lystra in i mitt liv – för att avlasta Lova och stimulera mina ständiga växande behov av att vilja göra och lära mer.
Något jag dock var väldigt säker på redan när jag hämtade hem Lystra var att vi aldrig någonsin skulle träna tävlingslydnad. Jag tyckte det såg så tråkigt och stelt ut och kändes inte alls som min grej som gillar att spralla runt med min hund. Hemska fördomar, jag vet!
Jag var envis väldigt länge med att vi inte skulle träna någon tävlingslydnad, men så efter att i flera år fått höra från folk att rallylydnad var så himla enkelt i förhållande med tävlingslydnad blev jag provocerad till att prova och ser hur svårt det kunde vara. Så där började vår lydnadsresa, och det visade sig ganska snart att tävlingslydnaden var Lystras grej (så tack till alla som tror att rallylydnad är enkel t). Så jag fick vika mig för det och inse att jag hade en hund som älskar lydnaden och för Lystra har lydnaden blivit roligare och roligare ju högre upp i klasserna vi kommit. Så tillsammans med Lystra har jag också kommit att älska tävlingslydnaden, det är fruktansvärt roligt och inte alls stelt – det är som med allt annat i livet, det blir vad man gör det till!
Jag älskar hur tävlingslydnaden utmanar mig som hundtränare, hur jag inte kan välja bort moment som blir svåra för oss, utan hur jag måste ta mig igenom det. Jag älskar att man får betalat poängmässigt om man tränat hunden grundligt och snyggt. Jag älskar att det är viktigt med balans i alla moment och hur man som förare hela tiden måste vara alert och vaken i träningen för att undvika att något går åt helt fel håll. Jag älskar att jag har en hund som visat mig hur kul lydnad är och som lärt mig att man ska aldrig säga aldrig.
Ett kort klipp på vår senaste träning där jag tycker man ser ganska tydligt hur kul lydnaden är…
