Att träna rädda (aggresiva) hundar

Det här är Ronja. Hon är en ”tollare” (Nova Scotia Duck Tolling Retriever) och om ni är intresserade av rasernas ursprungsanvändning så finns det nog faktiskt inte nån ras som har ett mer fantastiskt ursprungssyfte. Helt otroligt om ni frågar mig!

Hur som helst. Jag har fått äran att låna henne ett tag. Låna och träna. Anledningen är att hon är väldigt rädd för en massa saker och gör då utfall (då tänker folk att hon är aggressiv men denna damen är faktiskt i grunden enbart rädd).

Hon ska vara hos mig ett antal veckor och jag hoppas (och tror) att vi kommer komma väldigt långt på den tiden. För vet ni? Hon är OTROLIGT lätt att träna! En helt fantastisk hund ärligt talat. Nästan aningen för följsam (som jag ser det) och aningen för försiktig men alldeles UNDERBAR <3

När man ska träna någon som är rädd för saker o ting så får man jobba lite annorlunda mot när man tränar bara för att lära in saker. Det som gör det hela lite mer komplicerat (och detta vet alla som är rädda för någonting typ getingar, ormar, spindlar, etc) är att logiskt tänkande inte riktigt fungerar. Man agerar inte helt viljestyrt när man är rädd. Man agerar mer reflex-aktigt. Det är då det blir svårt. Inte omöjligt. Bara svårt.

Man måste gå väldigt successivt fram (alltså sakta men säkert vänja den som är rädd vid att det som den är rädd för egentligen inte är farligt alls). Såvida det nu inte är farligt alltså :).

Det som Ronja är rädd för är i 99 fall av 100 inte det minsta farligt. Hon är nämligen rädd för en del folk (speciellt såna som är rädda för hundar) och hon är rädd för en del hundar (såna som spänner upp sig) och hon är rädd för en del annat som skramlar och låter och ser konstigt ut. Det sista kan exempelvis vara släpkärror (efter bilar), kundvagnar, skate-boards, etc. 

Det är VÄLDIGT vanligt att rädslor ”smittar”, dvs man börja vara rädd för en viss sak och sen blir man rädd för saker som hänger ihop med det man är rädd för och med saker som påminner om det man är rädd för. Ronja blev mer eller mindre överkörd av en kickbike (eller vad det heter) när hon var mindre. Ett gäng människor, en åker och tappar balansen och ramlar rakt på väg mot Ronja. Ja ni fattar. Då blev hon rädd. Och sen har det ”smittat” lite. Inget konstigt med det. Så funkar rädslor normalt sett.

Sen beror det såklart på hur man är som individ när det gäller att hantera rädslor och det beror på massa andra saker (ex NÄR man blev skrämd, hur illa skrämd man blev, vad hände efter, har man råkat ut för det igen, etc, etc).

Viktigt: Det är som regel väldigt mycket lättare för en ”utomstående” person (som jag) att träna en rädd hund än det är för ägaren. Detta beror på att man som ägare blir mer påverkad och orolig och rädd för vad som ska hända när man haft bekymret ett tag och inte riktigt ser det hela objektivt. 

För det första: När jag tränar en rädd hund så bryr jag mig inte jättemycket om vad ägaren säger är orsaken. Det är såklart bra att veta och det är bra att höra från ägaren men, eftersom rädslor smittar, så fokuserar jag mer på att själv se vad som händer och när jag ser saker hunden reagerar på så jobbar jag försiktigt med att ”utsätta” den för en lagom dos av det den är rädd för och öka detta om det går bra och att minska om det blir bakslag. Det blir väldigt lätt bakslag i rädsleträning och det gäller verkligen att minimera bakslag för bakslag bromsar ganska mycket.

Här ser ni en film där vi tränar på bilar och ”stökig” miljö. Det dyker inte upp nåt speciellt som hon reagerar på och går därför väldigt bra. Det viktiga är att inte dra med hunden utan man går själv närmre och närmre men hunden bestämmer själv om den vill följa med. Stannar den så varken tvingar eller lockar jag. Istället väntar jag och låter hunden gå närmre när den är redo. OBSERVERA: Det är inte det ”äckliga” som kommer närmre hunden. Det är hunden som går närmre det äckliga. Detta är mycket viktigt. Normalt sett är det bra att belöna hunden men Ronja har fått väldigt mycket belöning för att hantera sina rädslor och då blir det lättare att till en början helt ta bort den biten (se förklaring nedan om att bryta rutiner/vanor).

För det andra: Man behöver bryta rutiner/vanor som har dykt upp. Det blir i princip alltid nån typ av återkommande negativ beteendekedja när rädslor är inblandade. Så gott som alltid. Jag brukar därför faktiskt fokusera ganska mycket på regler och ordning o reda när jag jobbar med rädslor. Att ändra på detta gör lite att den rädda kommer ur ett mönster och därför blir lättare att få kontakt med (för när man är rädd är man svår att få kontakt med). 

Här är först en film där jag tränar följsamhet/”ledarskap” genom att ha Ronja lös i trappen och göra en liten lek som går ut på att man får inte springa ner för trappan före mig för då kommer man inte vidare utan måste tillbaka till mig tills jag tar första steget (med Ronja är detta ganska lätt för hon är såpass grundtränad och hon är väldigt följsam och ganska ”vek”. Med andra hundar kan det ta längre tid och man kan behöva ett koppel i början. Tanken är att försöka ”lura” hunden att tjuvstarta. Riktigt kul faktiskt 🙂

Och här är andra filmen där jag jobbar bort kommandot ”ja!” och skiftar det till att hon startar när jag startar. Detta gör att hon får fokus på vad jag gör. Det är jag som bestämmer men det är Ronja som kan påverka om hon kommer framåt eller ej. Otroligt effektiv träning!

Det var början på projektet. I nästa inlägg kommer vi jobba lite med att hon har väldigt lätt att gå upp i stress (ganska vanligt på rädda hundar) och hur man ändrar på det. För att få nåt måste man behärska sig och att behärska sig är en väldigt bra grund för att hantera rädslor. Kommer inom kort!

:)magnus

1 kommentar

  1. Tack för en mycket läsvärd text, jag och min man pratade innan idag om detta med rädslor och hur tokigt det kan bli.
    Sitter själv med en dam här hemma som gör utfall lite hipp som happ och ibland känns det så tungt.
    Vi har gått och tränat Bat metoden och det har hjälpt en hel del men det är mycket kvar. Idag har varit en riktigt kass dag med hög stress mot bilar och nära till utfall. Men droppen var katten som hon såg på kvällsrundan, hon skrek som en ja jag vet inte vad jag ska likna det som för att hon inte fick jaga efter. Jag hann inte se den innan och kunde därmed inte avleda henne, men som tur var slet hon sig inte denna gången.
    ibland känns det som en skogsmullestuga skulle vara det enda rätta för mig och henne så vi slapp all stress. För jag går alltid på helspänn och det är inte ens kul att gå promenader längre. Ja ja ny dag imorgon och nya tag med den men ännu en gång tack för läsvärd text

Lämna en kommentar

X