LUCKA 16

 

Igår snackade vi följsamhet, med kontakt som grund.

Nu: mer inkallning! Här kommer lite tips jag samlat på mig genom de år jag haft hund. Det kan göras hur komplicerat som helst, men det är ju inte riktigt så vi vill jobba, och dessutom är det inte lika kul. Här är i alla fall några tips för att få en bättre inkallning:

Koppla inte hunden varje gång du kallar in! I genomsnitt kan man säga var femte gång, men med det menas inte bokstavligen var femte gång. Koppla den tionde gången, sedan andra, sedan sjunde, till exempel. Hunden får aldrig lära sig mönstret: kallas in = roligt tar slut och jag får vara fast i ett koppel istället för att vara fri. Om du vill, kan du bli jätterolig när du kopplat, så hunden får en annan relation till kopplet. Men det är ett avsnitt för sig. 

– Ha en visselpipa som nöd-inkallning. Den kan du inte missbruka lika lätt som ett ord och är högljudd nog att nå hunden på avstånd. Lär in på samma sätt som ordet du använder, men använd bara när du verkligen måste. 

– Ha hunden i en långlina tills du har en säker inkallning. Ett av de fel vi ofta gör är att vi ”låter” hunden göra fel, genom att kalla på den innan inkallningen faktiskt sitter. I början så kan du ju bara kalla på hunden nästan när den redan är på väg, eller hur? Ha en långlina så du snabbt kan stoppa hunden om den väljer ”fel” när du kallar in den. Då sätter du också i ryggmärgen på den att ”HA! Att strunta i mig leder ingen vart!”

För att få en bombsäker inkallning är dock att ha KUL det viktigaste. Att vara en större tillgång för hunden än vad jagande efter en cykel är, till exempel. Öva mycket kontakt och ha kul ihop, så kommer din hund oftare att välja dig, utan kommando. Att ha kul är dessutom roligare än att ha tråkigt 😉

För, som vi säger, keep it fun and simple, eller hur?

Mer imorgon! Tills dess: skriv gärna en kommentar om hur er inkallning fungerar! Gör den det eller gör den det inte? Vet du varför? 

Lämna en kommentar

X