Tio tips för bättre inkallning

Idag på morgonpromenaden gick jag som vanligt över hagen med mina hundar lösa. Det är min egen mark, den är inhägnad, så jag är helt laglig trots att vi är inne i Mars 🙂

Rätt var det var sprang där upp en kanin framför Midori, och hon var inte sen att springa efter. Valle såg henne i ögonvrån, redo att hänga på. Jag kallade, båda hundarna vände i luften och kom glatt till mig (den tredje är döv och stod och nosade en bit bort, helt omedveten om händelserna). Jag känner mig alltid lika stolt när mina hundar tveklöst kommer på en svår inkallning!

En bra inkallning gör hundens liv friare. En bra inkallning kan rädda hundens liv. Men hur gör man då?

Självklart är hundar individer, och fungerar lite olika när det gäller viltdrift och belöningsmotivation. Det är så klart enklare med bra grundförutsättningar, jag har två vallhundar med relativt låg jaktlust som har en lång historik av att det är kul att jobba ihop med mig och som är enkla att belöna. Men jag har också en vildhundsblandning som i sin ungdom hade HÖG jaktlust med hela kedjan jaga – döda – äta, som då inte alls kände att jag var vidare mycket värd, och inte tog belöningar när hon var uppe i varv…Även om hon idag är 15 år gammal, så har jag hennes tidigare år i mycket gott minne!

Jag tänkte dela med mig av mina bästa tips för att få till en riktigt bra och säker inkallning. Kanske kan du plocka in något av dem i din egen träning? För det är TRÄNING det hänger på i första hand. ”If you build it, they will come”. Lägg lite tid på att verkligen bygga upp en bra inkallning!

1. Vad ska inkallningen betyda? Min inkallning vill jag ska betyda ”FEST HOS MIG!!! INTE MISSA!!!”. Jag belönar varenda inkallning. Ibland blir det godisregn, ibland bästa leksaken, ibland en uppgift som sedan belönas, ibland social belöning, ibland med att jag ger dem tillåtelse att springa och kolla det de nu ville springa och kolla (tex husse, en hundkompis, eller kaninhålet där kaninen nu har försvunnit). Det ska vara mödan värt att komma!

2. Bygg en vana! Träna enkla inkallningar ofta, så att hunden mer eller mindre kommer på automatik utan att tänka. Om hunden har kommit 100 gånger på enkla inkallningar så är chansen mycket större att den kommer den 101:a gången också, även om den är lite svårare. Om hunden däremot har en historik av att strunta i inkallningen även under enklare förhållanden så kommer den garanterat inte att komma när det blir svårare…

3. Vilket leder oss till tips nr 3: bygg upp din inkallning gradvis. Kanske börja inomhus, genom att kalla när hunden ska få mat eller gå ut eller göra något annat kul? Sedan utomhus, när hunden ändå är på väg. Belöna rikligt, ge hunden minnesbilden ”INKALLNING = FULL FEST HOS MATTE!” Ytterligare svårighet: när hunden tänker på något annat. Blanda sedan in kontrollerade störningar, lite i taget, och växla med enkla inkallningar.

4. Tror du egentligen inte att hunden kommer att komma? Strunta i att kalla. Be den sitta och gå och hämta den istället, på ett glatt och roligt sätt. Eller ha roligt själv, och kalla när hunden är på väg mot dig. Du kan leka med en leksak eller pinne, räkna dina godisbitar, gräva ett hål, undersöka en buske mycket noggrant, lägga dig ner på marken, etc. Eller bara gå vidare, göm dig om du är på ett tryggt ställe och har is i magen. Många hundar blir efter en stund lite oroliga när matte/husse försvinner, och lär sig snabbt hålla koll på vart du tar vägen (inte alla!).

5. Träna avslutningen på inkallningen. Vad ska hunden göra när den kommer fram? Jag lär mina hundar att sätta nosen i min handflata, det säkerställer att de kommer hela vägen fram, och att jag enkelt kan få tag på halsbandet. Det är dessutom enkelt att lära in, alla mina hundar tycker att det är ett roligt beteende att göra, och det blir en tydlig visuell inkallningssignal.

6. Undvik att koppla upp hunden direkt efter inkallningen om du inte behöver! Många hundar lär sig snabbt ”hej och hejdå”, följt av ”du kan inte ta mig” eftersom de vet att infångande betyder slut på det roliga. Mycket irriterande för hundägaren – vilket spär på det undvikande beteendet från hunden ännu mer…Gör istället en vana av ”Catch and release”: ta hunden i halsbandet, belöna, och släpp iväg den igen. Och gör en ny inkallning, fånga, belöna släpp. Och om igen. Snabbt blir det är jätterolig lek för hunden, som dels lär sig att hålla koll på dig, dels komma snabbt på inkallning, och dels att det är bra när du fångar den – då får den belöning!

7. Ofta betyder vår inkallning inte bara att hunden ska komma, utan också att den ska lämna något. Här har du nytta av att träna under kontrollerade former, med störningar som du har kontroll över! En enkel övning kan vara att sprida ut några godisbitar i gräset och medans hunden letar går du en liten bit. När hunden letat klart kallar du, och visar en ny liten godishög! Och igen…och igen! Ur hundens synvinkel blir du världens mest fantastiska godisfinnare. Nästa steg kan vara att kalla när hunden fortfarande letar – de första gångerna kan du vara nära, så du ser att alla godisarna är slut och hunden bara nosar i gräset. Den fattar snabbt att när du kallar finns det inga fler. Nu kan du testa att kalla när det är några bitar kvar, och då bukar jag lägga på lite extra belöning hos mig, och sedan springer vi gemensamt bort till första stället och äter upp de sista där också.

8. En annan bra störningsövning är att jobba med en ”retsticka”, dvs en medhjälpare som försöker få hunden att strunta i inkallningen genom att locka med sig själv, godis, eller leksak. Jag skriver ”retsticka” eftersom hunden inte får belöningen av personen (personen bara retas), utan bara från den som kallar! Steg ett kan vara att personen pratar med hunden. Föraren kallar. Om hunden kommer direkt – FULL FEST! Om hunden inte kommer direkt blir retstickan passiv, föraren väntar tills hunden förlorar intresset, kallar, hunden kommer – FULL FEST! Jag vill hjärntvätta hunden – när jag kallar blir allt annat tråkigt inom 10 sekunder, men hos mig är det alltid kul! Efter några upprepningar brukar retstickan behöva jobba lite mer, kanske visa en godisbit, kanske en leksak. När hunden fattar leken lägger jag till att det bara blir riktig julafton om hunden kommer direkt, om den väntar lite blir det bara beröm och ett nytt försök.

9. Tänk på säkerheten! Är du minsta osäker på miljön, eller att du får tag på hunden om du verkligen behöver, använd sele och släpande lina.

10. Variera! Ofta enkelt, ibland svårt. Ibland nära, ibland långt ifrån. Ofta när hunden ändå är på väg. Variera belöningen så att hunden inte riktigt vet vad den kan förvänta sig – bara att det blir KUL.

Självklart – om hunden är på väg på helt fel håll och du måste få in den – använd den kraft du behöver! Skit händer. MEN: om du märker att detta börjar hända lite då och då, så bör du se över dina rutiner. Under två år hade jag Mårran ALLTID i långlina eftersom jag inte var säker på inkallningen när det fanns vilt nära. Under tiden jobbade vi systematiskt med kontakt, följsamhet, lämna saker, och full fest hos mig. Först när jag vara i stort sett säker (helt säker blir man aldrig) på hennes inkallning började jag ha henne lös, i kända områden där jag visste att risken för vilt var minimal. Efterhand som inkallningen blev en starkare och starkare vana kunde hon gå lös på fler och fler ställen. Från det att hon var åtta har hon kunna vara lös på i stort sett varje promenad över våra egna fält, trots att det då och då dykt upp en kanin.

Hundar är olika – men ett bra grundarbete räcker väldigt långt. If you build it, they will come!

Tränat och skrivet med inspiration från Kathy Sdao, www.kathysdao.com

Lämna en kommentar

X